LEDARSKAPSTRÄNING UTBILDNINGAR FÖRELÄSNINGAR BLOGG OM OSS
26 september, 2017

Det är något speciellt med att föreläsa.

Idag gick den första tisdagsföreläsningen på Livin Hotell i Örebro av stapeln och det var som vanligt kanonkul att få tala inför publik.
Men det har inte alltid varit så.
När jag gick i skolan var jag mycket blyg och verkligen hatade att stå inför föräldrar och klasskompisar för att redovisa något eller spela i pjäser. Det var en sådan pina att jag helt enkelt vägrade att vara med i jul- och andra avslutningsföreställningar i skolan. Det var inte det att jag inte tyckte om att synas. Det var inte det att jag hade dåligt självförtroende eller trodde att jag skulle bli mobbad om jag gjorde bort mig. Jag var trygg i skolan men att uppträda var INTE för mig.
Idag vet jag varför det var så.
Min personlighet passar inte att ha manus.
Jag funkar inte när jag ska uppträda på ett speciellt förutsägbart sätt. Även idag blir jag tyst och osäker om någon sätter ett manus i händerna på mig. Det är som att slita ut själen och glädjen i att uttrycka sig. Det är som att slå friheten och passionen i bojor.
När jag förbereder mig för en föreläsning vill jag bara ha två saker med mig:
1. Enkla ord och stolpar som hjälper mig att hålla tråden.
2. Känslan jag vill förmedla.
I mina förberedelser skapar jag en känsla av det budskap jag vill förmedla. Minns jag bara känslan som ska fram, så blir orden fria att komma ut så som de behöver i stunden, just då och där. Orden blir till ett uttryck för min passion och ger mig chansen till spontanitet och infall utan att tappa tråden. Det ger mig möjlighet att vara öppen för frågor från publiken. Det gör mig levande och jag vill att min publik också ska känna sig levande.
Det är så jag vill hålla mina föreläsningar.
Det är så jag vet att jag blir som bäst.
Jag får leva i Passion.
Och det gjorde jag idag.
Tack!

✎ MER FRÅN HENRIK

Okategoriserade